Två dagar och några timmar kvar
jag reste iväg för att få nånting gjort
jag trodde sporren fanns på annan ort
men deras klockor gick lika fort
det är ett snabbt liv
Ja jädrar, tiden går fort när man har roligt som det heter. Flyger hem till Sverige igen tidigt på onsdag morgon.
Vart tog alla dagar vägen? Alla nätter? Sitter på hostelet i Santa Monica igen. Trött, förkyld, och med alla kläder i tvättmaskinen. Jag vet att jag kommer se tillbaka på det här som något betydligt mer episkt än vad det är just nu, men det är väl det som är tjusningen med att bege sig någon annanstans - vad man än gör kan man alltid relatera det till verkligheten man har när man kommer hem. Rör man inte på sig kan man bara gissa, och det är faktiskt inte lika roligt. Tro mig, jag har testat det också.
Ska skicka lite fler vykort imorrn, och skriva klart dagboken. För jag vill minnas detaljerna av vad jag gjort här, inte bara de stora penseldragen. Bor för övrigt i samma rum som en fransk student, han ska vara här i fem månader och jobba, på UCLA, med att bota cancer.
När jag berätta att jag inte vet vad fan jag ska göra när jag kommer hem berättade han om en vän han har som hyrde en jeep och åkte ut i den australiensiska öknen i två veckor. Helt själv. Bara för att.
Kanske man skulle göra? Fast just nu vill jag bara bli frisk igen, äta ordentlig mat och skratta med mina vänner.
And on that bombshell är det nog dags för torktumlaren.
jag trodde sporren fanns på annan ort
men deras klockor gick lika fort
det är ett snabbt liv
Ja jädrar, tiden går fort när man har roligt som det heter. Flyger hem till Sverige igen tidigt på onsdag morgon.
Vart tog alla dagar vägen? Alla nätter? Sitter på hostelet i Santa Monica igen. Trött, förkyld, och med alla kläder i tvättmaskinen. Jag vet att jag kommer se tillbaka på det här som något betydligt mer episkt än vad det är just nu, men det är väl det som är tjusningen med att bege sig någon annanstans - vad man än gör kan man alltid relatera det till verkligheten man har när man kommer hem. Rör man inte på sig kan man bara gissa, och det är faktiskt inte lika roligt. Tro mig, jag har testat det också.
Ska skicka lite fler vykort imorrn, och skriva klart dagboken. För jag vill minnas detaljerna av vad jag gjort här, inte bara de stora penseldragen. Bor för övrigt i samma rum som en fransk student, han ska vara här i fem månader och jobba, på UCLA, med att bota cancer.
När jag berätta att jag inte vet vad fan jag ska göra när jag kommer hem berättade han om en vän han har som hyrde en jeep och åkte ut i den australiensiska öknen i två veckor. Helt själv. Bara för att.
Kanske man skulle göra? Fast just nu vill jag bara bli frisk igen, äta ordentlig mat och skratta med mina vänner.
And on that bombshell är det nog dags för torktumlaren.
Kommentarer
Trackback
