42 dagar i USA

... och en blandad känsla inför det som komma skall. Det här är väl egentligen den läskigaste biten på hela resan, precis innan den börjat. Allting därefter är ju bara att hänga med i.

Kommer jag glömma mobilladdaren? Pallar jag att vara borta själv i sex veckor? Exakt hur stort är LA egentligen? Ska det bli skönt att vara utan en egen dator i världens fetaste land?
Hur många Liverpool-matcher kommer jag missa? och en himla massa andra extremt viktiga funderingar snurrar i mitt håriga huvud just nu. Vilket osökt för mig in på en helt annan livsviktig fråga. Ska jag klippa mig innan jag åker? Ska jag raka av allt? Ska jag göra en hockeyfrilla så att jag smälter in mer i staterna? Ska jag låta Christian fota det hela?

Var på krogen igår och träffade Anders i rosa fluga, ett par halvtimmar senare in i konversationen var jag övertygad om att det här kommer bli en himla skön resa. Speciellt San Fran.
Jag har i alla fall redan fixat biljetter, boende och svarat på de obligatoriska frågorna "är du nazist", "är du terrorist", "kommer du smuggla knark eller vapen i USA" och "är du en brottsling" som man måste svara på innan man får komma in i Möjligheternas Land.

Men nu borde jag verkligen packa min kappsäck. 42 dagar och en ryggsäck, vad tar man med sig?

Förutom Steven Gerrards självbiografi alltså...