The bridge of orange gold

Tog cykeln från hamnen, med bakismjölksyra pumpandes så fort San Franciscos backar började rulla.
Trampade på i glatt tempo och sakta men säkert blev den där orangea bron större.

Maffigt att cykla över. Inte lika maffigt med nödtelefoner varannan hundra meter eller så. Inte den sortens nödtelefoner man ringer i när man har krockat, utan när man är på väg att hoppa.

Trots det en grym cykeltur. Min kropp har inte fattat att den är tillbaka på hostellet ännu så bilder kommer först senare.

And on that bombshell så har jag fått en t-shirt av min rumskompis idag. Gratis. Den är gul, med blåa inslag. Passande.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0