Vår i snön

Jag är ett träd i en storm. Jag är en gammal sten full av mossa. Jag är en isbit i floden - sakta försvinnande in i omgivningen. Jag är det nya lövet på en döende tall.

Jag är våren i snön och skymningen i solljuset.

Jag dansar med älvor i gläntan och troll under bron.

Jag är våren i snön och skymningen i solljuset.

Jag är inte längre mitt förflutna men ännu inte min framtid.

En sten faller ner från ett berg, krossas sakta där den rullar, hoppar och studsar. Flisorna flyger åt alla håll, påverkar med små jordbävningar allt runtomkring.

Men en sten kan inte rulla för evigt, kan inte fortsätta flisas sönder och fortfarande vara en sten.

Jag är våren i snön och skymningen i solljuset.

Jag dansar med älvor i gläntan och troll under bron.

Min skugga är min reskamrat. Det förflutna min fiende och älskare, meningen en aldrig närvande bror och saknad en förlorad syster.

Jag är ensam, naken på ett fält jag själv har sått, skördat och bränt.

Jag är våren i snön och skymningen i solljuset.

Jag dansar med älvor i gläntan och troll under bron.

Jag vänder blad - inte samma man som lämnade och inte samma man som vaknar.

Kommentarer
Postat av: sofie e

jag gillar.

2009-03-27 @ 09:26:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0